just nu känner jag mig som ett barn som väntar på bekräftelse.

sjukskrev mig några dagar nu då all energi tog slut. migrän o feber o sen helt matt.

sov hela onsd. sen iaf piggare.  orkat lång promenad med hunden igår o nu cyklade vi långt.

bad en kompis om att fylla på mitt ego och ge bekräftelse igår, att jag int eär helt värdelös-

gossen har fortfarande int ehört av sig el ju snabbt igår morse för han försov sig.jag var ju inte på väg till jobbet o kunde köra. sen sjukanmälde han sig o missade np! had ejag vetat de hade jag ju åkt .

känns så jobbigt o oroa sig o inte fått ngt gensvar. inte ett ord. igår inte ens ett svar på sms. 

varför ska man som vuxen ge o ge ? vänt apå smulor? jag vet innerst inne att jag betyder ngt men det är tungt

att inte fått ett ord.  jag fattar om han behöver distans el inte orkar då det var tufft att flytta hem , tuffare än han trodde. men just nu känns det som 3 år bara var betydelselösa. hatar o vara vuxen just nu

försöker fokusera på att jag har annat i mitt liv. o min hund. jag försöker . imorgon ska jag åka till barnbarnet o vara borta till mån. men de känns tungt utan ett ord!! 

"mammor" ska bara finnas , bara vara där när behovet uppstår. 

tack fina M igår för du säger att jag är viktig o gjort ett bra jobb. att han kommer . 

jag är ledsen.känner en sorg och en förlust, jag vet att han bara var min till låns. men de gör ont just nu. 

efter nga dagars huvudvärk o på väg att bryta ihop igår så beslöt jag mig för att 

lönen inte var värd det. så idag o imorgon är jag sjukskriven. o hoppas de räcker med 2 dagar!

vill inte rasa igen. orkar inte må dåligt. 

har ingen energi idag låg i sängen till 13. efter jag kört iväg hunden vill säga

tyckte han hade de bättre på sitt "dagis"  idag. 

oroar mig för gossen. hittar inte balans på jobbet,  för uppgifter känns de som

orkar inte föreningslivet.  känns som allt bara ramlar på mig. 

vet inte hur jag ska släppa oron för gossen. han valde ju flytta hem o de är en del bråk/ tjafs m mamman

jag vet inte om hon kan sätta gränserna. han har vänner som använder droger som jag nu är livrädd för.

han säger att han lärt sig läxan o aldrig mer tänker prova. men han mår dåligt. o just nu svarar han int ei tele. 

men får väl vara tacksam för sms. jag vet att han vet att jag finns. jag vet at tjag måste lita på att mammna klarar det . men jag gör det inte!  o just nu har jag inga rättigheter! 

o sonen ja . de orkar jag bara inte han får ta sin stödpersonal! så trött på honom.  kan jag emigrera till ngn öde ö?

vill bara gråta. 

orkar int emed mig själv. 

huvudvärk hela dagen.

höll på börja gråta redan i morse men beslöt mig för att jag behövd ta mig till jobbet.

pengarna kommer inte räcka denna månad så bet ihop

kostar för mkt med sjukavdrag. Men har inte tagit beslutet om imorgon än.

är sliten o mår mentalt inte bra just nu. 

lyckades deklarera iaf ikväll. skulle ju få betalat skatt men nu lyckades jag iaf få lite tillbaka.

trodde ju de skulle bli mer tillbaka. Glad bara att jag slipper restskatten! 

vill inte bli sjukskriven. 

ledsen inombords.

jag väntar på att xa barnet ska ringa. så trött på att de händer skit. trött på att han inte hör av sig.

jag vet att jag bara är xtra nu men de går jävligt bra när man vill ha ngt. 

jag har bokat handledarkursen.. o det vet han inte eftersom han inte ringer tillbaka . så trött

på mig själv som hela tiden gör saker . jag älskar honom o jag vet att han älskar mig på sitt vis,jag vet i teorin att 

jag är viktig. men just nu o när de blir så här känns de ruttet. känner mig som ett barn som vänta rpå 

bekräftelse.  så less på mig sjölv o min jävla oro över ungarna. orkar ju inte . men kan inte låta bli. 

vill bara gråta för min värdelöshet. 

orkar inte. vet att må bra är viktigare än pengar men dragit på mig lån igen, så behöver ha in dem

trött på mig själv.

trött på livet.

trött på jobbet

trött på ungarna 

trött. 

jag verkar aldrig lära mig. ger o ger.

blir besviken , förväntar mig för mkt. vet att "ungen" är tonåring.

men ber jag att han ska ringa så förväntar jag mig det , spec efter de hänt grejor o jag skrivit

under dagen. o bett 4 ggr att han ska ringa mig!!

är det för mkt begärt efter det jag ger??  jag vet att jag ska vara den vuxna men just nu är jag bara irreterad o 

faktiskt lite sårad. även om man är tonåring o gjort fel så kan man väl ringa tillbaka om jag nu betyder ngt??

försöker vara vuxen men det är svårt just nu. 

försöker släppa o strunta i det . han vet var jag finns. men ska de alltid vara att jag som vuxen bara ska ge? 

vara tacksam för smulorna?  jag ska ge trygghet. jag ska finnas. jag ska inte bli irreterad? de är jävligt svårt. 

ikväll. 

är faktiskt ledsen just nu. 

over and out . försöker rensa skallen med ffdp! 

hatar mig själv just nu. 

börjar bli helt återställd efter influensan el om de nu var covid! 

3 veckor drygt . sängliggande 1.5 typ.

gossen flyttat men bar här inatt. mest för o få köra Atraktorn skulle ja tro.

han vill övertala sina föräldrar o få köpa den. jag sagt att den ska besiktas först nu dåjag inte blev av med den när vi trodde den inte funkade... nu går den ju trots allt men lyser lite lampor o ungen sabbade ju avgasröret . bett en bekant om hjälp han ska se ihelgen om han får ihop det! 

en annan vän ska hjälpa oss läsa o se varför abs lamporna lyser om de är ngn givare el vad de är. 

håll tummar att de inte är ngt "dyrt"  sagt blir de besvärliga 2 or försöker ja sälja de igen som den är.

men jag vet inte om jag törs sälja till dem... litar tyvärr inte att han kör lagligt då el de begriper att ha koll på honom!

vill ju inte säga det rakt ut . men sagt att ja säljer inte om de är för mkt att fixa till dem. jag riskerar inte att han kör olagligt. 

känns tungt nu.

o bråk med ungar på jobbet. som jag får reda ut o kontakta vh. vet inte om jag vill vara klasslärare....  börjar längta till det tar slut!

nu rensat skallen med five finger death punch!  

vet inte om jag ska gråta el vad ja ska känna att han flyttat hem. fåt tillbka o bara "göra" de jag vill utan hänsyn till ngn men men. orkar inte gråta ikväll iaf käns de som. för slut körd

imorgon ska gossen flytta hem helt. vi har haft "utsluss" / överflyttning under 4 v. 

jag har gråtit några ggr.redan imorgon behöver jag försöka hålla ihop mig. 

ikväll är han ute med kompisar så jag blev själv. fortfarande inte bra från influensan.el om de är covid..

tror nog att det kan vara / varit det. 2 veckor nu. har int emkt ork. jobbat med hjälp av alvedon. 

orkade inte åka med jobbarkompisar ut o äta o fira dem som fyllt jämnt.

saknar min "chef" som är långtidssjukskriven.oroar mig för sonen. 

måste låta gossen vara tonåring. hade väl trott att han skulle hålla sig här ikväll men som sagt han är tonåring...

atraktorn går men vi vet ju fortfarande inte varför kompresseionstesterna visade sämre värde på 4ans cylinder. 

men han får väl köra lite . fick igår o så ikväll då , de är väl den avskedspresenten jag kan ge.

har inte lyckats sälja så vi får väl försöka fixa lite med den o testa o besikta sista mars o se vad de hittar...

bokat resa över påsk.

vill gråta. vill ha energi. vill så klart att de ska vara bra för honom hemma men herregud vad ja älskar den ungen! 

det kommer bli tomt här. han har lovat o hälsa på o komma o sova här.

får försöka ta tag i mitt liv igen. vad nu mitt liv är utan barn.. alla säger att jag behöver sätta mig först nu. 

vad innebär det ? jag vet inte ens om jag har nga intressen kvar , ngt ja gillar. orkar inte läsa långre. åker på llite matcher tack vare en vän. tror inte ens ja lyckats boka resa utan syrran. ibland tänker ja att ja skulle kunna ruttna bort i ensamheten . 

gråter. orkar inte. trött. 

För ett år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och det var tufft.

Psykologen jag fick stöd av sa att de var i tid vi drog i handbromsen innan de var total kollaps.

Han sa med att jag fick räkna med minst ett år och ställa in mig på att kanske aldrig få 100 % igen i energi.

Jag inser nu efter 1 år att han hade nog ganska rätt, jag har börjat känna energi men långt ifrån 100%. 

Att en vecka känna att jag orkar och har glädje kvar är fantastiskt , sedan kommer veckan med nästan 50% ork

och trötthet, huvudvärk och surhet som ett brev på posten. Att lära sig hålla "lagom" är svårt ibland. 

att hitta nya sätt att hantera livet. 2 möten kvällstid funkar en vecka men inte alla veckor. 

Det jobbigaste är nog att energin tar på glädjen över saker. Att inte ha ork gör ju att man tappar lusten.

Min gosse är nu på väg att flytta åter hem, att haft han här nu i 9 månader , snart 10 har varit en glädje och ändringar i livet. Att nu ställa om till ensamhet, att hitta tillbaka till egen tid.. hitta egna saker att göra att htta energi o glädje i .

Den omställningen känns! tårarna har runnit flera ggr.  jag inser att jag stängt av en hel del av "mitt" för hans. att de gett mig lite paus från eget liv. samtidigt som jag älskat att få finnas , få ge trygghet , kärlek och tid till honom.

vem är jag nu då?? vad ska jag fylla mitt liv med??  hur hittar jag egen energi ? egen lust till grejor ? hur hittar jag balansen för att inte rasa igen?  jag har barnbarnen , jag har vänner. politiken men vad vill jag ? vad orkar jag?

det ända jag bestämt är resa under påsklovet. 

känslan av att bli åsidosatt sedan vet jag att det är rätt väg för honom , rätt att vilja återvända hem att skapa relation med familjen efter ett år där han sa nej till hur det gick till och behandlingen. 

men vad betyder jag? sorgen kommer , jag erkänner mina tårar at tjag känner mig oviktig. jag känner mig så liten . 

sedan ska de bli skönt med lite egen tid , det måste jag erkänna. men herre jävlar hur ska jag klara detta? o jag måste backa. finnas o stå kvar. bara vänta o inse att jag betyder ngt utan att få höra det just nu. 

livet blir vad man gör det till , jag är själv ansvarig för mitt liv. 

livet pågår.  nu ska jag torka tårarna och hänga tvätten!

ibland går det fort.

efter 8 månader kommer gossen och säger att han vill flytta hem.

så på torsdag ska vi ha planeringsmöte. idag sover han hos mamma för första gången på 8 1/2  månader.

så jag fick en chock. men tydligen är föräldrarnas skilsmässa klar. så det kanske jag hade kunnat misstänkt.

men i dec sa han att det verkar inte hänt ngt hemma så "jag blir nog kvar 1 år" 

o efter nyår var mamma sur o sa att han behövde inte höra av sig o de pratade inte på över 2 v. 

o så nu kom detta ! jag hängde inte med... chocken o min mentala status blev väl inte helt stabil .

fokuserar på att jag gjort ngt bra och att han mår bättre efter de 8 mån. än skicket i maj. 

jag har gråtit 3 kvällar redan... men lyckats hålla mig inför honom. självklart har tanken varit hela tiden en hemflytt!

o placeringen var utifrån hans val och vh gick med på den.  

jag överlever nog . men oroar mig redan för skolan. sista terminen i 9an.

jag har längtat efter lite egen tid . att kunna åk abort utan att tvinga han. el försöka lösa ngn som bor här.

2 lediga helger på 8 mån känns... men herregud kunde de inte säga 2 dagar i v hemma resten hos mig. 

älskar den ungen så det gör ont!  

jag ska på ngt vis hitta min vuxenhet! hålla ihop mig. överleva. i första hand i natt o sedan till torsdag. 

sen vad planeringen blir. fokus , jag har betytt , jag betyder ngt. jag har gett en tid för att läka, må bra,

sedan fattar jag att familj är familj. 

jag känner mig för klen för o vara familjehem! tårarna rinner.  herregud, jag ska släppa iväg honom hem till mamman som har rätten