har inte skrivit sedan i somras och det är ju på ett sätt ett tecken på att livet rullat på i full fart och jag mått hyfsat.

2017 innebar nytt jobb o under hösten blev det även lite ändring på arbetsuppgifter. 

mormors kille växer o växer. det är fantastiskt att få dela och vara med om en litens utveckling.

fördelen med att vara mormor är ju att jag får alla fina stunder :) samtidigt som det naturligtvis är en baksida med avståndet! så nu har jag tagit steg ett att flytta närmare! skaffat en övernattnings/egen lägenhet . känns nästan som att flytta hemifrån. det är faktiskt första gången som jag flyttar själv o fixat boende för bara mig. där jag bor nu var ju mera tvång på ngt vis då skilsmässan blev av för snart 10 år sedan .

livet fortsätter. 

ibland känns det som jag hela tiden står inför vägskäl- vilken väg ska jag gå? vilken väg är min rätta?? 

jag klarar mig själv men frågan är om jag klarar av ett socialt liv igen?? känner mig som en eremit ibland. 

inser att jag inte klarar mer av sonens upp o ner gångar. jag har tömt mig på utvägar, energi, tro på slutet. jag vet att det ngn gång tar slut . men just nu klarar jag inte av att leva för den dagen. jag är en mamma med stort M o curling på ett plan. medberoende är ett ord som tydligen ska användas men jag har fortfarande svårt att ta de i min mun. men jag är en medberoende mamma. som nu inte orkar mer. tacksam för alla bra perioder och smulor av de stunderna. snart måste jag bort . el ngt ske. döden är en utväg . hur hemskt det än låter så finns den i bakhuvudet. 

mina tårar rinner. 

brasan brinner. julgranen lyser . jesu födelse avklarad . han som dog för vår skull. för människans framtid o våra synders förlåtelse. osv.osv hans faders vår herres vägar är så svåra att förstå.

vänner kommer in i livet. vänner följer . vänner finns där. vänner gör en besviken o minskar i närvaro. andra har sina vägar att gå. sorgen o glädjen delas men splittrar ibland. splittrar upp vänskap som man trodde fanns där . tilliten som dras tillbaka el aldrig gavs fullt ut. svårigheten att förlåta o gå vidare. jag inser att jag har oerhört svårt med det. i vuxenrelationer. kärlek? kommer den någonsin in i livet igen? kärlek till en partner? 

over and out. slut för denna skrivstund o hjärnrens!

summan 2017 är att allt går i ekorrhjulet . bara snurrar o kommer igen...fyll stunderna i livet med ngt som lyfter får bli mottot inför 2018!