För ett år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och det var tufft.

Psykologen jag fick stöd av sa att de var i tid vi drog i handbromsen innan de var total kollaps.

Han sa med att jag fick räkna med minst ett år och ställa in mig på att kanske aldrig få 100 % igen i energi.

Jag inser nu efter 1 år att han hade nog ganska rätt, jag har börjat känna energi men långt ifrån 100%. 

Att en vecka känna att jag orkar och har glädje kvar är fantastiskt , sedan kommer veckan med nästan 50% ork

och trötthet, huvudvärk och surhet som ett brev på posten. Att lära sig hålla "lagom" är svårt ibland. 

att hitta nya sätt att hantera livet. 2 möten kvällstid funkar en vecka men inte alla veckor. 

Det jobbigaste är nog att energin tar på glädjen över saker. Att inte ha ork gör ju att man tappar lusten.

Min gosse är nu på väg att flytta åter hem, att haft han här nu i 9 månader , snart 10 har varit en glädje och ändringar i livet. Att nu ställa om till ensamhet, att hitta tillbaka till egen tid.. hitta egna saker att göra att htta energi o glädje i .

Den omställningen känns! tårarna har runnit flera ggr.  jag inser att jag stängt av en hel del av "mitt" för hans. att de gett mig lite paus från eget liv. samtidigt som jag älskat att få finnas , få ge trygghet , kärlek och tid till honom.

vem är jag nu då?? vad ska jag fylla mitt liv med??  hur hittar jag egen energi ? egen lust till grejor ? hur hittar jag balansen för att inte rasa igen?  jag har barnbarnen , jag har vänner. politiken men vad vill jag ? vad orkar jag?

det ända jag bestämt är resa under påsklovet. 

känslan av att bli åsidosatt sedan vet jag att det är rätt väg för honom , rätt att vilja återvända hem att skapa relation med familjen efter ett år där han sa nej till hur det gick till och behandlingen. 

men vad betyder jag? sorgen kommer , jag erkänner mina tårar at tjag känner mig oviktig. jag känner mig så liten . 

sedan ska de bli skönt med lite egen tid , det måste jag erkänna. men herre jävlar hur ska jag klara detta? o jag måste backa. finnas o stå kvar. bara vänta o inse att jag betyder ngt utan att få höra det just nu. 

livet blir vad man gör det till , jag är själv ansvarig för mitt liv. 

livet pågår.  nu ska jag torka tårarna och hänga tvätten!