ibland går det fort.

efter 8 månader kommer gossen och säger att han vill flytta hem.

så på torsdag ska vi ha planeringsmöte. idag sover han hos mamma för första gången på 8 1/2  månader.

så jag fick en chock. men tydligen är föräldrarnas skilsmässa klar. så det kanske jag hade kunnat misstänkt.

men i dec sa han att det verkar inte hänt ngt hemma så "jag blir nog kvar 1 år" 

o efter nyår var mamma sur o sa att han behövde inte höra av sig o de pratade inte på över 2 v. 

o så nu kom detta ! jag hängde inte med... chocken o min mentala status blev väl inte helt stabil .

fokuserar på att jag gjort ngt bra och att han mår bättre efter de 8 mån. än skicket i maj. 

jag har gråtit 3 kvällar redan... men lyckats hålla mig inför honom. självklart har tanken varit hela tiden en hemflytt!

o placeringen var utifrån hans val och vh gick med på den.  

jag överlever nog . men oroar mig redan för skolan. sista terminen i 9an.

jag har längtat efter lite egen tid . att kunna åk abort utan att tvinga han. el försöka lösa ngn som bor här.

2 lediga helger på 8 mån känns... men herregud kunde de inte säga 2 dagar i v hemma resten hos mig. 

älskar den ungen så det gör ont!  

jag ska på ngt vis hitta min vuxenhet! hålla ihop mig. överleva. i första hand i natt o sedan till torsdag. 

sen vad planeringen blir. fokus , jag har betytt , jag betyder ngt. jag har gett en tid för att läka, må bra,

sedan fattar jag att familj är familj. 

jag känner mig för klen för o vara familjehem! tårarna rinner.  herregud, jag ska släppa iväg honom hem till mamman som har rätten