jag har inte förmått mig att skriva på ett tag men varit på väg ett tag nu.

jag har varit sjukskriven lite över 2 månader. de klassar de som utmattningsyndrom och att det var 

nödvändigt och "dra i handbromsen" innan de blev riktigt illa!

det har varit tufft mentalt att inte ha ork till allt att vara fyssikt trött efter en dag.

jag har fått träna mig på acceptansen, psykologen sa "kavla ner ärmarna nu" inte upp som du brukar!

träna på mina återhämtningsbeetenden, muskelavslappning och stänga av , att inte lösa allt...

igång och jobbar 50 % nu. att inte ha ork, lust vilja el energi har varit riktigt jobbigt. 

att känna att irritationen och bara "ta slut" legat precis under ytan det var tuffa veckor.

att inte orka barnbarnen el kunna se över ytan. inte vilja något. 

det kommer ta tid säger psykolog o läkare. ha inte bråttom. o var beredd att 100% återställd blir du nog inte!

det har varit mycket mentala bitar att landa i. att vara trött, slut , inte ha ngn energi till saker el se framåt är en

sak men att de säger att de tar ett år och kanske aldrig är densamma igen den var tuff att ta till sig.

tycker ju inte om att prata om mig själv men måste säga att denna psykolog känns bra, stabil och säger många kloka saker utifrån mig som person. en hel del tips som jag tränar på. 

o i brjan av detta fick jag erbjudande att köpa en valp. den har ju gett mig nödvändig tid "hemma" med en bebis måste du vara still, inte åka runt el lösa allt åt andra. 

vissa dagar är ju bristningsgräns med en bebis och inte ha energi. men vissa dagar känns det så bra. 

jag har ju saknat min Maja.  

nu chilla medans bebis sover! 

livet återvänder och går vidare sakta. stanna upp, njut ANDAS!