första måndagen i okt. var tar tiden vägen?

i den här takten är jag pensionär snart :) 

fick ett medelande i morse på messenger. ett långt medelande om från en vän som inte mått bra.

känns då att jag flyttade en bit bort. att inte vara nära el ha förstått hur det var med livet.

sjukdom visste jag ju el anemi? räknas de som sjukdom? sömnbrist mm.

jag tog till mig medelandet samtidgt på något vis känns de lite abstrakt, förlåt S. 

jag har inte varit "hem" sedan i somras. en valrörelse som tog all tid. o diselpriser

jag kollade med min älskade Z o han mådde ok efter det som blev. 

jag har ju tänkt på han den sista tiden då mitt "nya" extra barn påminner om han så mkt. 

med Z var de enklare på ett sätt då jag kunde få han han hos mig, tack S för att du delade med dig o gjorde de enklare. 

nu har jag kulturkrockar o möta samtidigt som jag bara vill ta hem pojken.  De blir en annan balansering i allt

jag är tacksam att de gick med på mig som kontaktperson och att jag får finnas där. jobbat nära 1.5 år nu o sen juni som kontaktperson.   tacksam att de skrev in skolan i uppdraget denna gång de hade ja ju inte officelt på Z. sedan spelade de ju inte så stor roll men nu kan jag trycka på skolan lite mer o förhoppningsvis löser rektor att jag kan vara där om personal lite med. mina älskade barn. de dyker upp med några års mellanrum. ibland tar oron o alla känslor över . men jag hade inte velat vara utan dem!! 

ibland inbillar jag mig att jag ska byta jobb långt bort från alla barn ;) just nu kan jag ju tänke mig jobba med utveckling av resursgrupper men då kankse de dyker upp en hel drös till jag bara vill ta hem ;) 

sonen mår rätt bra jsut nu . de är skönt. de räcker med oro för xa barnet...  dottern ska iväg o tävla snart så då blir de xa jobb  o sköta hemma hästarna. jaja jag överlever nog . 

lite fotboll iaf o se fram emot snart. 

nu grädda frallor till kvälls"mat" inte sugen på ngt. mer än pizza m de blir o äta ute med xa gossen imorgon så