gick ju lätt att börja med detta men måste väl kika runt för o komma underfund med en del.

fick tips om sidan fast då hade jag ju redan hittat hit:)

 ska väl krypa ner nu.

Men tankarna snurrar lite grann! tänker på mitt <3 barn o mina egna stora.

hur livet kan bli som bäst för dem. Att inte älska för mycket.Kan man älska sina barn för mycket??

Min stora son vill inte att mamma lägger sig i el oroar sig!

Han vill stå på egna ben. Men efter det som varit anser jag mig ha en mammas rätt till oro!

o så kommer det dagar när mamma får bry sig el påminna om saker o han ber om hjälp! Då ska man bara vara tacksam!Dottern planerar att flytta hemifrån. Att ge vingar där samtidigt få in en realitet i allt.Att jobb o en inkomst är viktigt.

Mitt <3 barn vet ibland inte vilket ben han ska stå på. han älskar mig men sen kommer funderingarna ibland om han får det , om jag kommer älska han vidare.Att älska  mamma o pappa samtidigt mm så tolkar jag det iaf ibland.

Att förstå att han alltid kommer ha en plats hos mig. Även om jag släpper in andra i mitt liv!

Att som vuxen samtidigt backa o ge han utrymmet och fortsätta visa kärleken utan krav på svar!

Herregud att vara mamma o ge utrymme o samtidigt visa vägen och ösa över dem kärlek i lagom dos. snacka om att man ska kunna balansera!Klart som korvspad att de blir tok ibland! Som mamma skulle man behöva få se framtiden,historien och vara superkvinnan allt på en o samma gång!

Livet är svårt som vuxen ibland klart som sjutton det är det för ungarna!

Haft en del att fundera på under de senaste åren. Det är väl det som alla mammor gör.Att skriva har varit ett sätt att rensa tankarna och provar nu detta m blogg. Det är nog mest tänkt som "egen dagbok".

Att bli ensamstående hade aldrig ens funnits i min fantasi. Att få ett barn som gör sen revolt o hamnar fel hade jag aldrig heller trott. Men livet bjuder på sina överraskningar! Vad vår herre menar med alla prövningar har jag än inte kommit undefund över.

Jag har sen en tid ett kontakt barn som jag älskar som han vore mitt egna barn.Det är bland det bästa jag gjort på flera år tror jag!Ångrar inte en sekund  det beslutet! Sedan kommer det ju stunder som inte är ngn dans på rosor. Att ha en tonåring som kommer och ska testa var man står med allt vad det innebär. Att fortsätt tala om att jag står kvar o älskar men samtidigt visa att vissa beetenden inte är ok!Samtidigt är det så lätt att skämma bort när man inte har hela vardagen! Är ju så otroligt glad när jag har mitt <3 barn här!Jag jobbar på min snällhet!! Är oxå glad att mamman finns o vägleder oss fast vi måste ta våra strider själva!Har hört från andra håll att samarbetet med hemmet inte alltid funkar så är glad att vi kommer överens! Att det funkar gör ju att allt blir så mkt bättre!