nu börjar det närma sig slutet på min sjukskrivning som varit sedan feb. 

trappat upp från 25 % , 50, till 75 % och om en vecka ska jag köra 100% 2 v innan semestern,

det kändes ok men just nu är jag trött. De säger att det kommer jag få leva med länge, kanske hela livet.

att lära mig balans, dra i handbromsen och förbättra mina återhämtningsbeetenden!

just nu är jag super irriterad på sonen och de är bara mitt eget fel från början!! 

jag orkar inte ens skriva varför! 

o med det så är ju mitt tålamod nere på 0! det drabbar andra nu så gäller att försöka få bort det innan tonåringen vaknar! o jobbet imorgon!!  o ingen choklad hemma :) lyckats dammsuga el Sven har dammsugit och jag torkat nga golv

gått promenad och kors i taket gjort några knäövningar!! fick påminnelse från gymmet att jag inte varit där!

när tusan ska jag hinna ? el motivera mig att åka dit? 

o tonåringens vh är sura , mamman skrev ett tungt sms häromdagen att hon inte ville se bilder el ngt! efter vi inte kom tillbaka en gång o han inte svarat .... vuxna! o nu skulle jag behöva uppgifter från dem .. men svara de inte får jag gå via en bekant o be han ringa pappan. 

nu ska jag försöak andas, tvätta andas!

suck. över mig själv.