jag älskar mina barn så det gör ont. mina biologiska o mina xtra barn.

jag vet att jag betyder mkt för dem alla. o att det är jag nu som får tonåringens gränstestande.

jag vet. men jag hatar ljug! jag hatar att de ska brytas mot reglerna. o sedan inte stå för det.

min tillit minskar ju. 

sedan att jag är känslomänniska o gråter lätt, blir besviken och känner att han trampar på mig jag det är ju mina känslor.- har jag för hårda regler ?? att släppa på dem just nu med bristande tillit känns inte bra.

just nu är det tufft att vara vuxen. att stå stadigt. att ligga lågt , vänta , inte pressa. 

jag vill också vara tonåring o bara stänga in mig el bara gå ut.

jag vet att han har press i skolan nu . 4 v till jullov i år 9. förmodligen tryck från mamma o pappa att komma hem.

annat tryck från mig att sköta sig o skolan, följa regler som jag har men  upplever andra föräldrar släpper på.

jag förstår att de blir press. men jag vill iaf ha ärlighet ,s tå för de du gör. ljug inte. ta konsekvensen av dina misstag.

sonen har mått dåligt igen. de påverkar mig jag ja vet det. 

förkylningen påverkar mig. 

men jag är trött . jag är ledsen. 

jag ska försöka vänta. ge kärlek utan krav. 

var är min mamma när jag behöver henne? mamma hjälp mig från himlen , snälla.