januari o feb har varit tufft. 

det händer det ena efter det andra.

sonen brakade först. flytt osv. orkar inte ens ta upp allt där,

syrrans häst.

extra barnet o hans händelser. 

jag kan säga att ikväll kände jag för första gången på många år att jag skulle kunna gå in i väggen

att känna att jag inte räcker till. att veta att jag missat massa som hänt. allvarliga saker. o inte förstått

ja de finns 2 vh som missat . en skola som missat . 

men jag tar på mig missen. jag har ju varit övertygad om annat. det gör ont. men mest ont att han mått så dåligt 

o jag inte fattat. jag skrev till handläggare idag att jag var orlolig. frutstrarad , panik misslyckad o funderat om 

de skulle plock abort mig. de intygar att jag gör ett fantastiskt jobb alla säger det. jag fiskar inte efter komplimanger 

jag känner mig bara så maktlös. misslyckad . ledsen att han inte vågat komma till mig. 

det gör så ont i mig. samtidigt är jag frustrerad över skolans mesighet. ungar 14 år som står utanför entrer o röker!!

skolans jävla svårigheter att fatta när man pratar stöd. ja ja jag jobbar oxå i skolans värld. o ja jag gör fel ibland 

hade de haft lite koll på ungar o larmat snababre el satt in åtgärder så... 

sen har han själv gjort rejält fel o tolkigt o fel val mm o polis besök. men vem sak larma ??? vem bord emärka?? jag ta rpå mig min del jag har inte förstått. o de är tungt! känner mig så jävla misslyckad. så nära o bryta ihop .

tårar. sjukskrev mig 2 dagar nu för o vara i skolan. sen ska han ut på praktik o så sportlov!

tacksam för vän M o stöd . man blir så liten o ensam i händelser.  

o värmer i hjärtat när gossen skriver att jag behöver lägga mig ;) älskade barn

jag kan inte sätta ord på hur mkt el varför jag älskar denna pojke! jag bara älskar han

jag vill bara kramas o ta bort allt de onda.  ta bort allt det jobbiga. 

igår hände ngt tokigt. en kamrat hade tagit sin mors anti deppressiva o han tog 2 st vid lunch tid 

utan anledning el att själv kunna säga varför? bara för att... de fanns typ-

jag höll på o få panik.  fulständig panik o hade stängning på jobbet så kund eint eåka.

fick ringa en vän o försöka på sms tala om för hans mamma. vi hade bra samtal sen på kvällen.

han var ju tyst, hade lite ånger o blev mkt med våra känslor,

vuxnas reaktioner.  osv. det gjorde så ont i mig. så ont att han inte mådde bra. han förtränger o säger bara att de är ok han mår bra. 

5 imorse rann mina tårar.o jag tänkte de plockar bort mig nu som kontaktfamilj. stöd

misslyckandet . att inte finnas o räcka till. 

nu sitter ja i väntrummet när han är inne på soc på samtal, jag sjukskrev mig idag. o imorgon. jag nsåg att jag kund einte riskera mer nu. jag höll inte ihop mig själv. 

nu ska jag försöka andas o återhämta mig lite