jag verkar aldrig lära mig. ger o ger.

blir besviken , förväntar mig för mkt. vet att "ungen" är tonåring.

men ber jag att han ska ringa så förväntar jag mig det , spec efter de hänt grejor o jag skrivit

under dagen. o bett 4 ggr att han ska ringa mig!!

är det för mkt begärt efter det jag ger??  jag vet att jag ska vara den vuxna men just nu är jag bara irreterad o 

faktiskt lite sårad. även om man är tonåring o gjort fel så kan man väl ringa tillbaka om jag nu betyder ngt??

försöker vara vuxen men det är svårt just nu. 

försöker släppa o strunta i det . han vet var jag finns. men ska de alltid vara att jag som vuxen bara ska ge? 

vara tacksam för smulorna?  jag ska ge trygghet. jag ska finnas. jag ska inte bli irreterad? de är jävligt svårt. 

ikväll. 

är faktiskt ledsen just nu. 

over and out . försöker rensa skallen med ffdp! 

hatar mig själv just nu.