känner mig splittrad som mamma . hur mkt ska man fundera på barnens liv? de är vuxna nu. på gott o ont.

oroar mig för dem. både mina 2 egna o min gosse. jag har inga "rättigheter" . jag försöker ju såklart lägga mig i "lagom" ;)

m jobbar på att släpa taget. m då känns d som jag inte gör mitt mamma jobb o bryr mig! varför ska mamma livet till vuxna barn vara så svårt?? kan man få "krympa" dem??

fick iaf se min älskade gosse en kort stund idag. tyckte han kändes låg. vill bara ta hem han! saknar han min skrutt! var så länge sedan. så tacksam för att jag fått var aen del av hans liv. det är bland det bästa beslut jag någonsin tagit. m nu är det så tomt!!

hälsat på nya jobbet. blir nog bra. en del bitar på plats;)

o frågan är varfrö jag var förbi cloetta fabriken igår o köpte godis??

o när ska jag komma iväg på min vandring. ? just nu lutar d åt låång cykeltur imorgon. el ska jag ta mig iväg på alanon möte? sätta alarm?

skönt på ett sätt o få kommaigång m jobbet!