att vara anhörig till ngn med ett missbruk sliter.att leva med förtvivlan, hopp, skuld o skam. att ifrågasätta sig själv ständigt.att vara misslyckad. leva med känslor som befinner sig i en berg o dalbana. 

så fort det blir lugnare tider. hjälp igång. börja hoppas på det normala. vill inte ha nga under el mirakel bara normaliteten.

att fängelse känns som en befrielse. hitta orken tillbaka. börja få tilltro o känna kärlek igen.

att släppa taget . hitta eget liv. egen balans.fortsätta framåt.oavsett

att sluta skämmas. sluta skuldbelägga sig själv. att prata öppet om missbruket. vi är så många i samma sits. så många med skuld i det tysta , när skulden inte ens är vår. jag har kommit en bit på vägen framåt. faller inte lika hårt längre el djupt. tack Sunilla o Camilla för den hjälpen. trots det så lider jag däremellan och skuldbelägger mig själv. mitt liv går på halvfart ganska ofta.

ska besöka sonen på sön det var ett tag sedan och nu känns det bra . det känns som vi båda ser sanningen. hur svårt det är. hur lätt det kan braka. det är hur om detvi hanterar det om det händer igen som visar hur långt vi kommit. att klara o släppa oron. låta tiden , hjälpen , styrkan komma att satsa på det normala.  jag är mer ödmjuk inför föräldrarollen idag. tänk om samhället vågade . vi vågade som föräldrar kliva fram o visa hur många vi är . att tillsammans hitta modet. släppa skammen. ber till gud om normaliteten. jag behöver inget mer. 

jag kände att få prata med sonen ikväll o vardags bitar o inte fundera på bakåt el framåt. här o nu. värmer mitt hjärta o gjorde samtalet avslappnat. ge mig styrka att leva här o nu vara tacksam för de stunder jag får.

så många tankar. så lite energi. "var nöjd för idag" får bli mitt mantra just nu.