Då har jag blivit familjehem. Det gick rätt fort då "min gosse" sa ifrån och inte tänkte åka hem.

Mitt älskade xtra barn. Tacksam att få finnas för han och tacksam att föräldrar tyckte det var ok hos mig.

Nu försöker vi landa i förändringen att ses varje dag och bo tillsammans. Att hitta lite vardag i det jobbiga.

Det var ju en del år sedan jag hade tonåring "hemma" Min älskade Z var ju sist och han bodde ju delvis hos mig o vi hade ju stöd av varandra och gemensamma beslut mamma o jag. det var lite på ett annat vis. 

nu gäller det att hitta balans. att finnas och bara vara trygg , ge kärlek samtidigt som de måste finnas lite krav/ förväntingar på sikt i rätt tid. sova över hos kompis.. vill ju säga nej men känner att det var ju bestämt o jag måste ge förtroende. så imorgon kommer jag vara nervvrak!!

skrev under papprena idag och ska få snabb träff o stöd samtal imorgon med en på soc. 

börjar återhämta mig från utmattningen och jobbar 50 % läkartid imorgon får vi se vad det blir för fortsättning.

just nu känns 50% rätt lagom. 

o lilla valpen har en fraktur på en tå så skena på nu! super jobbigt.1.5 v till vill de att han ska ha det.

nu paus elller nej promenad först! sen massagestolen.

sköt om er där ute i vida världen!

jag har inte förmått mig att skriva på ett tag men varit på väg ett tag nu.

jag har varit sjukskriven lite över 2 månader. de klassar de som utmattningsyndrom och att det var 

nödvändigt och "dra i handbromsen" innan de blev riktigt illa!

det har varit tufft mentalt att inte ha ork till allt att vara fyssikt trött efter en dag.

jag har fått träna mig på acceptansen, psykologen sa "kavla ner ärmarna nu" inte upp som du brukar!

träna på mina återhämtningsbeetenden, muskelavslappning och stänga av , att inte lösa allt...

igång och jobbar 50 % nu. att inte ha ork, lust vilja el energi har varit riktigt jobbigt. 

att känna att irritationen och bara "ta slut" legat precis under ytan det var tuffa veckor.

att inte orka barnbarnen el kunna se över ytan. inte vilja något. 

det kommer ta tid säger psykolog o läkare. ha inte bråttom. o var beredd att 100% återställd blir du nog inte!

det har varit mycket mentala bitar att landa i. att vara trött, slut , inte ha ngn energi till saker el se framåt är en

sak men att de säger att de tar ett år och kanske aldrig är densamma igen den var tuff att ta till sig.

tycker ju inte om att prata om mig själv men måste säga att denna psykolog känns bra, stabil och säger många kloka saker utifrån mig som person. en hel del tips som jag tränar på. 

o i brjan av detta fick jag erbjudande att köpa en valp. den har ju gett mig nödvändig tid "hemma" med en bebis måste du vara still, inte åka runt el lösa allt åt andra. 

vissa dagar är ju bristningsgräns med en bebis och inte ha energi. men vissa dagar känns det så bra. 

jag har ju saknat min Maja.  

nu chilla medans bebis sover! 

livet återvänder och går vidare sakta. stanna upp, njut ANDAS! 

efter förkylningen så kom det massa mentala jobbiga bitar. jag blev så trött , orkade inget, gjorde ngt en dag o låg nästa...

jag vet inte om det var bra o vara sjuk. en del vänner , ovänner el mer el mindre vänner, sjuksköterskan 

tyckte jag var på gränsen mot väggen el ngt liknande. sonen ansåg att gå in i ngn vägg är ju dumt gå runt el 

genom dörren ;) 

kände att de var lite väl många som sa saker o när det hände en grej o jobbarkompisen sen skrev att hon inte kände igen mig då blev det lite väl mycket.

oro , kaos av o till för pojkarna o massa små saker på jobbet o politiken ja de blev kanske lite tungt i januari. 

en del påstår att jag haft lite väl mycket lång tid.. 

jajja det blev ett samtal med psykolog, sömnskola och lite tips där.

läkaren som sjukskrev mig 100 första veckan ( hade ju varit hemma redan 1.5 vecka) o sedan 2,5 v på 50 % !

o frågade om de räckte! det kändes märkligt... diskutera sjukskrivning för trötthet orkestapp, mentala tankar.

det var inte natruligt för mig. men när jag tappade tålamod med barnbarnet då kände jag själv att de kanske fanns sanningi de mina vänner lyft. 

idag första halva jobbdagenefter 2,5 v hemma! var faktiskt lite oroligt att återvända. de är farligt att vara hemma.

hur klarar folk att börja jobba efter långtidssjukskrivningar`?? 

de gick väl hyfsat iaf. 

har en bekant med valpar o de verkar som jag kanske kan få köpa en! har ju sagt hur söta de är , men tiidgare har hon sagt nej då jag inte vill valla! blir helt plötsligt rädd - ska ja skaffa en arbetshund??? jag som egentligen vill ha en liten soffhund! men är det ett tecken? då de säger att jag måste hitta "vila" ? styra om mitt liv ? hitta egen tid? är det en hund som ska se till att jag inte passar på andra el går på möten? vad betyder de att var apå väg gå i kull? oroa ihjäl sig o inte kunna släppa taget? med hund måste jag ju vara hemma mer... fokusera på skog? 

o den lilla sötnosen har ett hjärta i tecken i pannan....  

jobbar på balans. släppa ansvaret för extra barnet... hitta min roll / gräns. svårt . svårt.  

funderar idag på om jag ska boka ett psykolog samtal till... den oro känslan före jobbet var lite tung faktiskt.

letat jobb ikväll... snurrar lite. igen! puh suck . trött på mig själv. hur hittar jag ett lugn?? nöjd?? utmaningar i det jag gör redan? 

psykologen sa att jag ska stänga av omvärlden 1 timme / dag hur gör man det ?????  suck. nu kom spänningshuvudvärken.

tvätten klar så 

var rädda om er alla där ute!

jag erkänner för mig själv att jag var nog rätt nära gränsen denna gång. 

dåligt humör, snabbt till ilska o irritation. trött . sover dåligt. 

o så denna djävulska huvudvärk som kommer o går.  kan just nu inte tro att den bara har med förkylningen att göra.

ska ju vara sjukskirven nästa v. o de känns skönt. sedan har jag massor att göra / lösa men att

känna att jag har möjlighet att sova länge.  göra de i lugn på dagtid.  känns bra. 

jag vet dock inte hur jag ska göra med systers blommor. Närke resan blev ju flyttad men ska jag åka o pausa där ett dygn ? el är de bara stress i onödan?? kan inte bestämma mig. 

behöver vila o återhämta mig . jag känner det- ångrar lite att jag inte frågade om sömntabletter .

vet inte när ja sov en hel natt senast. 

idag iaf så känns de som förkylningen börjat ge sig. orkade packa hö åt dottern,

o skolmöte på efm för extrabarnet hann vila däremellan. nu ska jag strax iväg o hämta efter boxningen...

ja ja de är ju inte mitt jobb varje gång  ja vet . ja jobbar på de  han tog biússen dit iaf . o bussen imorse till praktiken tidigt för o hinna men han fixade det !

jag märker att jag biter ihop i käken. tandl. ville ju att ja skulle ha bettskena el ngt kanske får ta tag i det. märker nu när jag ska försöka varva ner att jag spänner mig. 

kanske ska försöka klämma in en massage nästa vecka. 

långt br asamtla med chefen igår, hon undrade om vi skulle se över arb. uppgifter.. snällt.  

ja ska klura på den frågan. o om ja kan gå ner i tjänst lite el ta ledigt . el ska jag helt enkel be om mer sjukskrivnng ? de känns mysko att göra. när jag inte är fyskiskt sjuk. jaja ska försöka återhämta mig under veckan o fundera över mitt liv. det har varit nga tunga dagar

förkylningen börjar sakta ge vika. el det trodde doktorn iaf.

jag snorar o de sitter fast i ena näsborren. men inget i lungor o han funderade först på bihåller

men tror inte de , gjorde inget ont när han tryckte. 

jag bröt dock ihop av de mentala när jag träffade sköterskan som jag haft lite samtal med o som fixade 

friskvård på receptet. så hon tyckte nog igen att jag behövde vara hemma o återhämta mig så sjukskriven till den 

26 . kompisen tyckte jag behövde 4 v.. men nja jag vet inte om jag vill vara sjukskriven så länge. 

jag erkänner att jag är trött o att januaris händelser kostat på . att balansera jobb ovanpå de 

har varit slitigt . i onsd när de hände en grej med grabben o han fick komma förbi jobbet så ja fick se med egna ögon

hur de var . tyckte tydligen en kollega de var så fel ? jobbigt ? el ngt så hon lyfte de med kollegor på deras morgon möte o inte ett ord till mig. jagvar ju bort to o fr för grabben, tog en psykisk sjukskrivning men ett samtal ? ett meddelande??

sen lyfte de de med chefen på måndags konf o där ser jag de i deras protokoll igår! då brast det kanjag säga . ja de stod ju inte mitt namn men jag kunde ju nu lägga ihop vad chefen fråga om i fre som ja inte fattade. hon ville ju ta de öga mot öga sp därför sa hon inte mer. så jävla besviken på arbetskamrater som inte sagt flaska. ja jag gjorde kanske fel men ungen var där 5 min!! o kl 16 på efm! så de brast igår  därför beslöt jag för att jag inte orkade mer .

så brast hos doktorn idag. blev erbjuden samtal hos kurator med tackade nej  dag då jag kan få stödsamtal via soc o ska ju träffa sköterskan ang blodtryck o träningen om 1 månad. så kände de fick räcka.

så nu funderar jag på nytt jobb... måste nog ta tag i  det .  stagnerat vad gäller arbete med barn på fritids. o nu kollegor som ifrågasätter saker, nja  de är nog dax . är ju tyvärr inte så sugen på att gå ner i lön.

men jag får ta mig en funderare under några dagar nu. byta till annan kommun jag då kan ja ju inte backa upp dagtid. o jag kanske måste ta de steget om de nu drabbar arbetskamrater så hårt.  egentligen skulle jag vilja ha ett jobb där jag sätter min egen dag fullt ut. nästa jobb som dyker upp o jag får tankar på ska definitvit sökas! 

så trött. skrev med en kollega nu. fick veta lite annat. men jag blir bara trött. trött att inte ngn säger rakt ut utan allt ska gå via andra bakvägar.  ochefen ska tydligen ringa... ja ja får väl se när o vad hon har att säga. 

bryt ihop  . kom igen

just nu mår jag inte bra.  

när extra barnet gått igenom tuffa ej bra saker ej bra val . 

ej haft konsekvenstänk och jag oroat mig . jag har valt att finnas där jag vet att jag gjort för mkt

o jag vet att en del drabbat lite på jobbet men att få läsa att de diskuteras om val ja gjort på arbetslagsmöte 

och INGEN pratar el informerar el frågar mig . det var jävligt tungt!!

känns bara som jag kan sjuksskriva mig . långtidssjukskrivning.  beredd o ringa vc imorgon om det! 

blev riktigt ledsen . mailat chefen. o nu gråter jag efter jag svarade henne igen. 

o väntar på att gossen ska ringa mig. o då behöver jag hålla ihop mig . inte hans fel de val jag gör. 

gråter. snorar . jävla förkylning. o så resten . jag orkar ärligt inte. jag skulle återhämta mig ju  mentalt när jag var förkyld inte ta dubbelt.  

igår frågade min kontakt på soc om jag är rädd om mig . att jag måste hålla. ja då sa jag då... de är lungt . tur hon inte ser mig nu! 

over and out . återkommer . just nu drar jag ngt gammalt över mig efter ja läst vad chefen skrev. orkar inte bara 

januari o feb har varit tufft. 

det händer det ena efter det andra.

sonen brakade först. flytt osv. orkar inte ens ta upp allt där,

syrrans häst.

extra barnet o hans händelser. 

jag kan säga att ikväll kände jag för första gången på många år att jag skulle kunna gå in i väggen

att känna att jag inte räcker till. att veta att jag missat massa som hänt. allvarliga saker. o inte förstått

ja de finns 2 vh som missat . en skola som missat . 

men jag tar på mig missen. jag har ju varit övertygad om annat. det gör ont. men mest ont att han mått så dåligt 

o jag inte fattat. jag skrev till handläggare idag att jag var orlolig. frutstrarad , panik misslyckad o funderat om 

de skulle plock abort mig. de intygar att jag gör ett fantastiskt jobb alla säger det. jag fiskar inte efter komplimanger 

jag känner mig bara så maktlös. misslyckad . ledsen att han inte vågat komma till mig. 

det gör så ont i mig. samtidigt är jag frustrerad över skolans mesighet. ungar 14 år som står utanför entrer o röker!!

skolans jävla svårigheter att fatta när man pratar stöd. ja ja jag jobbar oxå i skolans värld. o ja jag gör fel ibland 

hade de haft lite koll på ungar o larmat snababre el satt in åtgärder så... 

sen har han själv gjort rejält fel o tolkigt o fel val mm o polis besök. men vem sak larma ??? vem bord emärka?? jag ta rpå mig min del jag har inte förstått. o de är tungt! känner mig så jävla misslyckad. så nära o bryta ihop .

tårar. sjukskrev mig 2 dagar nu för o vara i skolan. sen ska han ut på praktik o så sportlov!

tacksam för vän M o stöd . man blir så liten o ensam i händelser.  

o värmer i hjärtat när gossen skriver att jag behöver lägga mig ;) älskade barn

jag kan inte sätta ord på hur mkt el varför jag älskar denna pojke! jag bara älskar han

jag vill bara kramas o ta bort allt de onda.  ta bort allt det jobbiga. 

igår hände ngt tokigt. en kamrat hade tagit sin mors anti deppressiva o han tog 2 st vid lunch tid 

utan anledning el att själv kunna säga varför? bara för att... de fanns typ-

jag höll på o få panik.  fulständig panik o hade stängning på jobbet så kund eint eåka.

fick ringa en vän o försöka på sms tala om för hans mamma. vi hade bra samtal sen på kvällen.

han var ju tyst, hade lite ånger o blev mkt med våra känslor,

vuxnas reaktioner.  osv. det gjorde så ont i mig. så ont att han inte mådde bra. han förtränger o säger bara att de är ok han mår bra. 

5 imorse rann mina tårar.o jag tänkte de plockar bort mig nu som kontaktfamilj. stöd

misslyckandet . att inte finnas o räcka till. 

nu sitter ja i väntrummet när han är inne på soc på samtal, jag sjukskrev mig idag. o imorgon. jag nsåg att jag kund einte riskera mer nu. jag höll inte ihop mig själv. 

nu ska jag försöka andas o återhämta mig lite