jag tycker ju inte att jag är så värst gammal men just nu känner jag mig som en stenåldersmänniska.

jag förstår inte varför 15 åring behöver byta jacka med kompisen? jag har bett han byta tillbaka. 

o nu skicka en annan kompis o undrade om jag tagit ut pengar från 15åringens konto....

För kompisen har tydligen kortet o skulle tanka. jag trodde det var typ tjejer i 12 års ålder som bytte kläder med varandra. ja jag vet att han haft svårt med realtioner tidigare o kompisar men jag vill att han tar tillbaka sina grejor o värderar det han har. 

o oroar mig för vad som händer med denna tjej att de kommer göra ngt.. hon har inte fyllt 14 än

och får tydligen bara träffa honom 1 g/ v. fast denan v gick de tydligen bra m 2... sedan ska de ses i kväll på annan 

ort o då verkar föräldrarna tro att hon ska till en kompis. o nu sitter jag lite i klistret.  han har äntligne berättat lite 

efter 2 -3 veckors mer el mindre tystnad.  så då vill ja ju inte läcka vidare , men känner vuxen asvaret. m jag fattar

inte hur föräldrarna hela tiden kan låta henne bara åka utan o vad det känns som hämta . har de kontakt med andra föräldrar . jag har ju kontaktat o kollat att hon varit här o åker med i a-traktorn att de visste om det. 

jag känner mig som stenålders o min oro o mitt kontrollbehov! hur funkar dagens föräldrar ? 

jag älskar mina barn så det gör ont. mina biologiska o mina xtra barn.

jag vet att jag betyder mkt för dem alla. o att det är jag nu som får tonåringens gränstestande.

jag vet. men jag hatar ljug! jag hatar att de ska brytas mot reglerna. o sedan inte stå för det.

min tillit minskar ju. 

sedan att jag är känslomänniska o gråter lätt, blir besviken och känner att han trampar på mig jag det är ju mina känslor.- har jag för hårda regler ?? att släppa på dem just nu med bristande tillit känns inte bra.

just nu är det tufft att vara vuxen. att stå stadigt. att ligga lågt , vänta , inte pressa. 

jag vill också vara tonåring o bara stänga in mig el bara gå ut.

jag vet att han har press i skolan nu . 4 v till jullov i år 9. förmodligen tryck från mamma o pappa att komma hem.

annat tryck från mig att sköta sig o skolan, följa regler som jag har men  upplever andra föräldrar släpper på.

jag förstår att de blir press. men jag vill iaf ha ärlighet ,s tå för de du gör. ljug inte. ta konsekvensen av dina misstag.

sonen har mått dåligt igen. de påverkar mig jag ja vet det. 

förkylningen påverkar mig. 

men jag är trött . jag är ledsen. 

jag ska försöka vänta. ge kärlek utan krav. 

var är min mamma när jag behöver henne? mamma hjälp mig från himlen , snälla. 

kan inte förstå vad min son går igenom. jag fattar inget tydligen. 

fick tag i hans stödpersonal idag som jobbar vidare för bättre mående.

mitt älskade extra barn , min gosse testar gränser och pratar inte med mig. 

tystnaden tar knäcken på mig! jag tar hellre en sönderslagen dörr! han litar inte på sig själv om han släpper ut ilskan.

han kan inte prata om jobbiga saker med mig just nu. jag har varit sur o arg i 2 veckor, 

han pratar dock med kompisens mamma. det är tacksamt men gör samtidigt ont. jag vill ju vara den han

kan prata med. jag vill ju att hans ka känna tilliti till mig. alla säger att jag är hans trygghet och att han aldrig 

kommer lämna mig , att jag betyder för mkt. jag hör vad de säger . handläggaren säger att jag är tryggheten o nu den han testar mot. jag fattar logiskt men de är så svårt känslomässigt. s svårt att bara vara den som ska finnas , fylla kylskåpet o bara vara .  jag känner mig värdelös- misslyckad. 

jag vet att jag ska vara den vuxna!  ge mig bara ett litet tecken att jag betyder ngt! jag älskar denna unge så det värker.

att inte veta hur jag ska nå fram hur jag ska göra. vänta ge utrymme. så jäkla svårt.  mina tårar rinner. huvudvärken bara är standard just nu. älskade barn gör jag ngt rätt??  

sitter o känner mig uttråkad. ingen energi att göra ngt. kommer inte på ngt jag vill göra heller 

sitter i soffan o kollar dliga filmer.  skitväder ute. 

tonåringen borta hos en kompis.  ska träffa "flickvännen"  .

ska sova hos kompisen. 

jobbar på mitt kontrollbehov och oro att något ska hända. prata med han innan han åkte,

jag vill inte att något händer så vh säger att de inte är bra här. jag vet att jag kanske överdriver min oro.

älskar den ungen så jäkla mycket. 

så vad ska jag göra då? sitta hemma o tycka synd om mig. är mentalt trött av både fysik o oro. vill bara gråta

emellanåt. återhämtning är en sak utråkad en annna. trött .  trött på allt. trött på att inte orka. inte vilja ngt, 

trött på oroa mig . trött på att ha tråkigt. känns som jag inte har ngt liv just nu.

kan ju inte neka ungen o gå ut bara för jag ska må bra.  

gnäll. 

pest dag .

over and out

man ska lyssna på magkänslan säger alla. min magkänsla brukar funka.

gossen är ute o åker, skulle träffa 2 tjejkompisar ihop med en killkompis. 

han svarade inte o inte på sms. svarade efter en stund och då var han "hemma" , mamma hade åkt men pappa var där.

Han har ju haft väldigt lite kontakt med dem och inte någon på över 2 månader med pappa vad jag vet, efter de sista med Atraktorn. pappan skulle ju hjälpa oss men de förstörde ju mer än fixa.  Meningen är ju att han ska kunna flytta hem igen. jag har sagt att A-traktorn stannar här. De är för mycket pengar jag lagt ut för o kunna bara "ge" el låta han ha den där.  jag hoppas de går bra med pappan ikväll . något larmade iaf min magkänsla. 

jag vill ju för hans skull att de ska funka hemma samtidgt vill jag behålla honom för evigt , älskade barn.

för övrigt behöver ja ju ta tag i mitt liv igen. hitta ork att göra något roligt inte bara jobba o vara slutkörd, däcka i soffan varje dag. så jobbigt att inte orka. jag vet att psykologen sa ett år men vissa dagar känns de som live tär över. att ajg inte har något liv. jag har inget jag ser fram emot. o alla penga rhar gått till o fixa a-traktorn. glad för hans skull men ibland ångrar jag mig . pank , pank. tjänar bra men alla pengar bara rinner iväg. ligger minus så de skriker om det. alla konton blöder. 

mitt liv är tomt, kaos, tråkigt , orkeslöst. o jag kan bara skylla på mig själv. 

vill bara gråta. hur hittar man något att tycka är roligt när man är över 50???? 

sonen har mått dåligt i 5 v ungefär. riktigt dåligt av olika karaktär. 

imorgon hade jag tänk åka men har taskig tmed pengar och ikväll var han så fruktansvärt otrevlig så 

jag klickade! jag orkar inte ta mer skit. el onödig skit. nu drog han upp händelser som va rför typ 10 år sedan!

hur jag var en råtta o gick bakom ryggen på honom, jag lämnade grejor till polisen en soft airgun pistol

som ja inte visste var en sån. hans liv funkade inte alls denna eriod o jag blev livrädd! 

ikväll fuckar alla honom, alla är råttor alla är....

när ska de ta slut ? psykisk ohälsa är en sak men för i hevete.  när ska han få hjälp?? få komma iväg på ngt ???

hur lång tid ? hur många ska han skada / såra ? hur många broar brännas igen?? måste ngt allavarligt hända??

han har bett om hjälp! har stödpersonal men han behöver ju få dygnet runt stöd en tid! 

jag orkar ärligt inte mer!!! 

o så ska jag vara stabil för mitt extra barn. o orka jobba! o försöka ha ngt eget liv , ngt privat. jobba o gå med hunden o se till barnet. de är allt jag gör just nu. jag betalar för ett gym kort åt nbåde mig o sonen som ingen använder. jag får inte ihop mitt liv o han mår för dåligt o kan inte ta sig iväg. 

atraktorn iaf äntligen fixad. pengarna slut på köpet. men vad ska man ha pengar till????  varför ha pengar o slippa oro o stress, skulder o krediter är väl helt jävla ok, jag orka rinte . mitt liv är åt fanders. visst sonen har de värre. 

de finns alltid ngn som har de värre! jag har tak över huvudet o mat i kyl o frys.  ett jobb o gå till. 

ikväll vet jag inte om jag ska gråta el dra täcket ööver mig. lite skönt att xa barnet är ute o kör, jag hoppas verkligen de är lugnt!!  jag orkar inte iaf . får försöka släppa kontrollen! alla min inre oro, min oförmåga at thjälpa, mitt kontroll behov  äter upp mig just nu 

jag orkar inte!!  vet inte ens om jag orkar släppa fram tårarna.  orkar inte ens fundera vad mitt jävla liv består av. vad för jävla mönster jag lever i o hamna i hela tiden. bara fly , bara dra , skiter iallt  så känns det 

800 räcker väl??? 

jag spyr

jag ger o ger. kämpar o försöker ge kärlek utan motkrav.

backar ger utrymme. finns där. ger ramar o kramar.  

försöker o inte pressa med frågor, jag vet att skolan är jobbig. att situationen med vh är jobbig.

atraktorn som gick sönder. men jag har bokat tid på verkstaden nu. jag är beredd o betala o fixa. 

jag vet att det var korkat o inte säga nej till den. men nu får jag bita i de sura o se till att den fungerar.

jag har sagt att ja säljer sedan. o om de inte funkar. vi skev kontrakt. o idag skolkades alla lektioner utom 1!!!

jag är så ledsen. ja vet att de är känslor nu när mamma flyttat o inte hört av sig. tankar på att flytta hem mm. o så vill han inte såra. el varfrör han inte kan prata med mig. 

jag älskar ungen. men jag vet inte idag om jag orkar. orkar ge o ge. orkar lägga ut så mkt omsorg, tid, pengar o kärlek o känna att jag inte når. att jag får så lite emmellanåt tillbaka. de enda jag begär är ärlighet, att han hör av sig när de är jobbigt. 

jag kan inte backa upp "skolk" utan att veta - o hur kan man vara i skolan utan o gå på lektioner? jag hade ju åkt hem... inte hängt där! så trött . ledsen besviken.  

jag orkar inte. o jag vet att han har de jobbigt o är bara 15. jag vet.  

jag orkar inte braka igen. jag orkar inte vara förkyld nu. jag fattar inte varför mitt liv ska vara så jävla rörigt . varför hamnar jag hela tiden i detta????? jag orkar inte ! 

under våren var jag sjukskriven först 100 % sedan 75% , 50 5 o så 25 % innan jag de sita 2 veckorna innan 

semestern jobbade heltid igen. de sa att det var utattningssyndrom. o så trött mentalt o fysiskt önskar jag ingen.

nu har sonen haft en riktigt tuff 1,5 vecka vilket påverkar mig mycket.

jag är irreterad på extra barnet som sover bort dagarna o vänder dygnet fullständigt.

vill inte bråka för mkt , men de kryper i mig. o min semester känns som vakkum. skönt o vara ledig.

men jag har anpassat o gett för mkt. jag gör ju de alldeles för ofta.  jag är så korkad. gör så mkt för andra 

o glömmer som psykologen sa vad blir de långsiktiga konsekvenserna av det du gör kortsiktigt??

de är jag jävligt dålig på att komma ihåg.... ens hinna tänka. 

så nu går semestern mot sitt slut o jag får varningssignaler att jag är på väg upp i stressen!!! har inte en lagt

till jobbet då.... ibland hatar jag mig själv- o vad jag sätter mig i för situationer.

har mått hyfsat så jag glömmer alla lärdomar. alla strategier jag måste ha. all egen fri tid ( inre vila) 

ororn för barnen som kommer o går . den äter upp mig ibland - då håller jag inte ihop mig. blir aggresiv. kort i tonen.

tål inget . gråter för mig själv. alla taggar ut. 

så tacksam för M o A o V som finns där . som säger till! 

har gått ner 20 % i tjänst från 21 / 8 när skolan börjar . jag får ju ett arvode från soc. så räknade på de. visst jag hade behövt extra pengarna men pengar har jag ingen nytta av i graven. möjligtvis barnen.

gråtiit i 2 dagar. orkar inte. orkar inte oroa mig. orkar inte med mig själv. 

vill bara fly ibland.

nu serie ! over and out