dagen...ja denna måndag.

full snurr. började segt. trött o ingen lust o gå upp. men det är ju bara o bita i det sura o göra.

jobba måste man ju . spec som jag har utgifter. leker med tanken o drömmer om när jag är skuldfri!

för när barnen står helt på egna ben så har jag inte många behov!

då kan jag vara ledig ibland:)

fram o tillbaka till kommunens stora ort nga vändor på fm..

 sista vändan var för o hämta hem gossen. han var dålig o klarade inte skolan.

huvudvärk. efter troligen för lite sömn o mat. han klarar inte de bitarna fast han är 15år...

förkylningen hjälpte väl till med sitt.

o mamma har haft en tuff dag.inte sovit o så ett dödsbesked...lite mkt efter förra veckans värk o mage..m var iaf tvungen be henne prata m han... tyvärr kan jag ju bara säga vad jag anser men är han hemma så är mammas ord lag o mina bara råd...ibland "luft".sen vet jag att han lyssnar o bryr sig om mig.o de ggr han säger att han äskar mig bär jag med mig för evigt i mitt hjärta!

ibland skulle jag vilja kunna göra mer för o hjälpa. men jag kan ju inte bo där för o finnas direkt när det är supertufft.ibland tänker jag att gamla tidens pigor vore bra...kunde bo i perioder hos de som behövde för mat o husrum;);)

men är aldrig längre bort än telefon.hjälper ju inte när det handlar om att fixa det praktiska som väckning o mat.städ mm,m hoppas innerligt att jag är ett stöd för dem båda!o att för mammas skull oxå hoppas jag han kommer hit ibland o sover...o egentlig skulle vi byta dag så han sov här till månd el fre när hon inte ska ha upp de små!

sen anser jag att han behöver komma hit fortfarande för o vila det mentala o sova igen en del tid.

sen är det självklart en glädje för mig men det är just nu oväsentligt. jag känner deras behov av att jag finns just nu. o hoppas jag känner rätt;);)

sonen jättesjuk o tror han ska dö typ. jag hoppas inte d blir lunginflammation...ont överallt säger han,hostar  o igår hade han nog feber . idag har jag ju inte sett han.hostar o har svårt o andas. påstår att han inte ens rökt idag...

o sjukgodiset han fick var knappt rört än...min "lilla" stora sjukling.han blir så liten när han är sjuk..sen är han riktigt dålig nu det ska jag inte säga ngt om..ska plocka fram temp snart.

klippt gräs för o bara rensa mitt huvud o inte behöva tänka det var riktigt skönt!! m blev kallt så fick ge mig. fick drygt hälften gjort iaf.känner mig nöjd. men med skrivandet rensar jag hjärnan samtidigt som det då ger utrymme för massa andra tankar som då ryms!!

jag tror inte jag får ihop skoljobbet med kvalite..m ngt blir det iaf får vara nöjd med det...

hade lust med en annan utbild. men inser att den får vänta jag vet inte om jag rår iland detta än!!

en dag o ett steg i taget... sakta rör jag mig framåt. överlever gör jag sen ska jag bara försöka stå upp o bita ihop kring denna utbildning jag nu påbörjat. o andra sidan påminner jag mig att jag gör det av fri vilja o jag har möjlighet att strunta i det. jag tror inte jag blir arbetslös....sen är fler utb självklart positivt o öka rmina val längre fram men som sagt till vilket pris? o valet är mitt. m känns lite som ett nederlag att avbryta. ska nog prata m läraren ..kankse...så där ja nu fick mass aanant utrymme...var är min "kurator!"

+ o - sidor...skriv det, sortera upp o bedöm vad målet är o hur vägen ska påbörjas brukar jag ge andar som råd...

jag fixar inte ens det just nu. jag vill bara finnas för barnen. egen utveckling,stöd o konflikhantering...så frågan är varför går jag idrott/bild???jo delvis för att jag vill kunna ge dem positiva kreativa vägar i livet!jobba med helheterna.

jag ska till skolan to o känner att det blir lite vägsjäl för hur jag ska göra sen...jag har som mål att vara ärlig mot mig själv o jag vet faktiskt inte om jag klarar av detta!

på återseende måste sortera i mitt huvudet-

o jag vet att jag skrivit det förr...jag skriver för o få ur mig allt som snurrar för att kunna släppa o vid behov läsa o berabeta.inte för att ni stackare som läser ska få ng behållning sen är ju alltid respons trevligt!o jag har fast jag är en stabil trygg vuxen oxå ett behov av bekräftelse o att få höra att andra bryr sig om mig. o jag ha rmärkt att det har ökat efter de här jobbiga åren o sveket från xet!!

de finns tillfällen där jag starkt tvivlar på mina förmågor o vad jag kan. o om det finns ngn i denna värld som kan älska mig.jag erkänner det för mig att det är jobbiga tankar som ibland får fotfäste.jag har alltid gjort saker för andra för jag trivs bäst då o har aldrig funderat så mkt  på att jag kankse inte duger. jag har varit nöjd med mig själv o mina val i livet. att som "gammal" börja tvivla på sig själv är oerhört påfrestande o deprimerande.det gör mig sårbar.att inte duga el räcka till. att inte vara värd att älskas...