tar kväll o avrundar med lite Judas Priest! tack för att ni finns som hjälp;)

så jäkla skön musik bara älskar soundet! 

funderade först bara på att "kasta in handuken" som sonen bruakr säga...

känner mig tom.vilsen jag vet inte riktigt hur jag ska förklara ens för mig själv.

livet går vidare.ett slags vakuum.ingen djup depp men känslan av att vara övergiven typ.

hon frågade sist på mitt prat om jag kände skuld? jag det gör jag väl på ett sätt .mitt barn fungerar inte o har gjort dumt.

klart jag har skuld som mamma!

suck . nú blev det inte som jag tänkt när jag starade datan igen...

kastar in handduken ikväll! Judas en stund o förhoppningsvis sinnesfrid!

vad som än händer hoppa sjag att mina barn ,2 + 1 vet hur mkt jag älskar dem! jag är inget utan er.o att ni mår dåligt är det värsta som finns för mig!

tårarna ligger på lur. livet innehåller just nu bra dagar blandade med jobbiga. lugna och känslosamma.

satt i bilen hem o kände att jag är trött. hänt en hel del sista 2 veckorna.

saknaden efter barnen är stor.känslan av maktlöshet blandad m misslyckande som mamma o vuxen.

sonens problem o att jag nu ska bearbeta nästa bit. läser om hans brev o är tacksam att han älskar mig o bryr sig om mig!

jag älskar han massor.tårarna rinner. hur ska jag kunna hjälpa??

dottern har fått strul m utbildningen hon skulle få börja...de har inte hört av sig o nu har ngn tant ringt o skällt o fråga varför hon inte varit där..hon har ju för tusan inte fått ngn information!!!får vi se om d inte blir ngt...

o gossen ha rstängt in alla jobbiga grejor sista veckan o mått dåligt. igår braka det! det gör ont i mig. jag visste ju inte att det inte funkat hemma nu. att detta pågått. att det varit lite jobbigt o att han såklart varit påverkad av att mamma mår dåligt o morbrors situation det har jag väl fattat , men inte att han mådde så här. det var väl därför han inte kommit hit! rädd för o braka här...o det gör ont i mig att d fortfarande är svårt för han o lita på mig o våga braka här.att han stänger av istället.o det sårar mig lite att mamma inte sagt ngt. jag kan ju inte tränga mig på utan försöker vänta på att de kontaktar mig.jag kan inte lägga mig i deras famlij. jag finns för gossen o jag vill att han ska må bra,m utan att ngn säger ngt vet jag ju inget.o vi är vänner trodde jag o jag vill kunna stötta.

jag saknar gossen här det erkänner jag men jag vill ju framförallt vara delaktig o hjälpa han må bra om jag kan!

sonen kan jag inte göra så mkt för mer än slåss för o försöka nå nu. o dottern lever sitt liv o måste bli vuxen nu själv.

gossen precis som sonen ger mig känslor av misslyckande ,otillräcklighet. jag vet att jag bara har han till låns. men att inte kunna få veta el hjälpa när han mår dåligt är svårt.jag får nu ligga lågt o bara tala om att jag älskar han o att jag finns här. lika så till hans mamma.

nu ska jag ta alla mina skuldkänslor ,mina misslyckanden som mamma,kontaktperson,vän o bryta ihop o låta tårarna rinna.

imorgon är en ny dag!förhoppningsvis kommer ett bra besked om idrottsutbildningen att jag är godkänd. orkar inte ens fundera på hur jag gör annars...

vem frågar efter mig för min skull?betyder jag ngt ?gör jag ngt bra?