jag orkar inte med mer. allt är bara åt helvete känns det som.gråter o vetinte vad som utlöser.

fick kompletteringar på idrottsbiten på utbildningen. m d ska väl lösa sig. men blev liksom droppen.

påbackad häromkvällen oxå.

bara är för mkt. orkar inte ser ingen utväg. tänker inte åka till psyk iaf. jag kan bryta ihop hemma. går jävligt bra o tjuta här o de kan iaf inget göra. för o ändra på ngt.  så ikväll är det åt helvete m allt o jag tänker tjuta hela kvällen.

sonen har jag skrivit brev till ,postas imorgon.dottern får vi se hur d gått för idag  o gossen fick jag iaf en kram av. saknar han. jobbigt o bara vara "extra" bara finnas vid behov o däremellan knappt få synas o helst bara vara tyst...... m skitsamma han får väl komma när han vill.o jag hoppas att han saknar mig pytte lite iaf....vet att han älskar mig o att jag är viktig. m svårt när jag knappt sett han på 2 veckor! o han mått dåligt!känns som jag inte har ngn betydelse.

sonens brev där han skriver att han älskar mig . alltid!det gör ont i mig. jag har inte kunnat hjälpa mitt barn!

allt är bara jobbigt!! svårt..orkar liksom inte vara ..........längre.

är det "badbollen " som ploppar så är det . jag skiter i om jag tryckt ner massa.jag vet inte .nu orkar jag bara inte iaf. finns inget roligt i livet känns det som. kan lika gärna bara stänga av .vill ha ngt o se fram emot. just nu känns d som jag kan be ngn annan åka på resan m barnen oxå.känns som inget jag gör spelar ngn roll.o orkar definitivt inga konflikter borta! då bet jag flygbiljett hem!! har funderat hur dumt d var o boka åt oss alla...skulle kanske åka själv??

vem tackar en när man dör? eller under tiden man lever?hade hoppats på godkänt så jag liksom kunde få släppa utbildningen. sonen. o imorgon ska jag på möte. för min del för att kunna gå vidare.blir det inte hästvakt nästa helg så drar jag nog. jag orkar inte mer. skiter i deet nu. 

när orkar man definitivt inte mer?? funderar på att ligga under täcket o inte gå upp.

o vänner som "tror " att jag mår så dåligt el inte vill belasta mig o så stänger de mig ute istället, berättar inte saker el hör inte av sig.

hur faan ska man må bättre av det? att inte räknas? el så hör de av sig när de vill ha hjälp. men annars då? känner mig värdelös! jag är så jävla misslyckad som mamma. det räcker o blir över! vore trevligt om man fick uppskattning för det som är jag ngn gång. el bli frågad efter.

jag vet att andra har det tufft el tuffare så ska inte klandra andra. var o en gör det de har ork till el lust med. 

men om de vännerna jag har uppskattar mig vore det trevligt om d kunde höra av sig själva ngn gång.  jag vet att V tex funkar ungefär som mig .. m hon vet ju att d varit jobbigt så ett litet sms vore skönt .inte bara att jag ska skicka o säga hjälp mig el kan vi ses? jag är ju värdelös på att ta kontakt oxå jag vet det,m det hjälper inte känslan nu !

att bli frågad efter, att räknas. 

o nu har jag fått S att få fundra på mig ikväll efter hennes jobbiga tid vänt o d känns jävligt.så spär väl på med lite skuldkänslor. ovanpå allt annat

nog för nu kommer väl mer inatt!