varifrån kommer känslor? hur kan man känna som man gör? o varför tycker man om en del mer än andra?

vad är det som gör att man älskar en del? jag har aldrig funderat riktigt över vad som gör att man fastnar för en del personer. vänner hittar man o antingen synkar man bra el så är det bara ngt som gör att det funkar o man gillar varandra.

 hur det kommer sig vete tusan...personligheter.? gentiskt? vad är vad? 

fick frågan idag vad det är som gör att jag tycker så mkt om mitt <3 barn.om jag kunde förklara det...

jag kan inte svara på det...han fastnade i mitt <3 från början. jag har ju via jobbet mött en del barn som fastnat direkt.

o gossen är en av dem!sedan visst får man lära sig släppa dem. Denna gosse fick jag ju förmånen att "slippa" släppa. o jag bara älskar han. kan inte säga varför...emellanåt undrar jag ju själv. spec när han är på sitt "strålande" supersura humör!

o jag bara skulle vilja vrida nacken av han. sen kommer det  dagar när han behöver stillheten,tryggheten o bara få vara ,när han slappnar av här o kryper nära o småpratar. då är jag så tacksam att jag får ge han det. att jag får finnas till för han.

att få vara en del av hans liv.men hur det kommer sig att jag bara tyckte om han från början o sedan älskar han som mina egna barn. det kan jag inte svara på....nu är han min;) ....även om jag vet jag oxå att han bara är mig till låns!att jag har sådan jäkla tur att hans mamma delar med sig!

o från början fick jag ju frågan vad ser du ? hur hittar du det där goda?han är ju så tjurig...vad som gör att jag ser förbi det "tjuriga " hos barnen vet jag inte men jag är tacksam för den gåvan. att jag kan se deras fina goda sidor. sedan ska jag erkänna att de finns barn jag oxå haft svårt att "hitta" . jag har ju i jobbet haft förmågan att få möta så många goda barn o det finns en hel del jag bara vill ta med hem....jag sa det idag -ja det är kankse för att jag bara fick 2 egna barn?? 

jag kan inte svara på detta.jag älskar barn o sen del mer än andra. 

jag bestämde mig ju redan som 6-7åring att jag skulle bli fröken...till min lillsysters förtret...ngn var ju tvungen att sitta i skolbänken;)när jag var 13ca började jag som barnledare i kyrkan...o på den vägen är det. det har liksom aldrig funnits ngt annat. o nu när ja är "sur" o funderar på  livet o jobb osv så kommer jag fortfarande inte på ngt annat än barn. alt, ungdomar...som jag vill jobba med!

sedan vet jag ju inte om detta m kontaktbarn egentligen funkar...jag har svårt att släppa. vill ju veta varje dag att han mår bra...mm. tack att jag får det!! men om jag senare i livet ska ha nya barn kommer d kankse inte funka...så jag skulle behöva ha ngt krympmedel el iaf få gossen att sluta växa!alla vill väl inte ha en utomstående som vill ha dagliga rapporter....el "kidnappa" barnet;)tack S att du är så snäll mot mig....jag vet att jag är superjobbig o "kliver över"  ibland!

men jag kan ju liksom inte bry mig bara 4,5 dag i månaden.....jag skulle vilja träffa ngn annan som jobbar som kontaktfamilj tror jag...hur hanterar de detta?el är det bara jag som är som jag är...obotligt knäpp??el ligger det i mitt omedvetna att få göra världen bra för alla barn?

men vad som gör att jag älskar han det kan jag inte svara på!jag bara gör det! trots hans supersura sidor...berättade för syster att jag fått frågan...hon  skaka på huvudet..hon fattar ju inte heller  egentligen..m sa bara - han är ju lika tokig som dina andra barn så...

hon fattar ju inte ens att jag vill jobba m barn...

o massa människor tycker att jag är fantastisk som tar emot ett anant barn..för mig skapar det bara frågetecken..vad är det för fantastiskt med det? det är ju jag som har vinsten!!!jag tycker det är fantastiskt att jag får ha han !!

men tydligen så kan inte människor till största delen tänka sig att ha "andras" barn på det sättet...deras förlust säger jag bara!jag sörjer ju mest att det är för få tisdagar i veckan...saknar min gosse!

så varifrån uppstår känslor? o vad är det som gör att vi funkar med vissa? vänskap? kärlek?hur kan man älska andras barn lika som sina egna?

detta blev en diskussion mellan oss vuxna idag.