hur går livet vidare utan at tlägga sig i barnens liv??  känner mig tom! massa eget som ska fyllas... m är ju liksom inte lika roligt. sonens liv är ett frågetecken o jag vet inte vilken nivå jag ska ligga på... jag hoppas att d handlar om en ny tjej som gör att han inte hör av sig så mkt... men vet inte. o jag vet inet hur mkt jag ska fråga. dottern har fullt m sitt o hästarna. hon har ju moster o svärmor, mamma ska bara finnas där. typ som  när d var små...helst i köket ! o vid behov däremellan stilla! gossen har börjat åka mer till sin pappa o d är ju bra. pappa är viktig m jag saknar han enormt!

Nu ska jag då få ordning på mitt liv.... fylla upp det o hitta egna intressen igen...fasiken d är inte lätt när man fyller 45! många har längtat till den dagen ungarna är utflugna o d hade kanks ejag oxå m nu känner jag mig lite snuvad på framtiden.. hade faktiskt inte räknat m att möta den själv. vänner i all ära m de har ju oxå sitt liv.

på ett samtal så sa min "prat" s att jag had een del o bearbeta typ...bla skilsmässan..ligger kanks engt i det. kan fortfarande känna mig sviken! vill inte ha tillbaka xet efter d som varit m hade faktiskt räknat m "för " evigt. så lite sorg är det nog fortfarande. o när livet har varit tufft o oro o allt så är det inte precis så lätt att starta nya relationer. vem vill / orkar lära känna en trasig människa???

ut o ta in hästara o ssedan duscha varmt o försöka sova...