har varit borta i en vecka! först bara sovit borta för lungnet o sen minisemster i Dalarna.

nu var det riktigt gott o få komma hem!

alla jobbiga saker som hände förra veckan har sjunkit lite grann. livet är ju inte klart m ngt ljusare.

Sem var rätt välbehövlig! att åka bort o bara vara. få lagad mat o inte behöva göra ngt! vi har inte varit på nga "utflykter". bara vilat o haft det lugnt o skönt!!

jag trivs hemma o vill ha mitt hem.sen har jag väl inga spec krav på att det ska vara si el så. bara jag har mitt!ngn egen tillhörighet.jag förstår att sonen har det jobbigt nu. m jag kan inte backa nu...känns lite svårt. för jag vet att han är lite som mig.behovet av egen vrå. kunna stänga dörren o känna mitt eget ställe.jag mår skit av att veta detta. m ska d ngn gång ta slut måste jag försöka visa att jag menar allvar. o så när han "lyssnar" o inte tjatar då är de tjobbigt! nu ha rjag inte sett han på 1 vecka...o när ska vi ses? o var? ska jag bjuda på mat på neutral plats? el bara vänta o stänga av? hatar detta!!! vill bara att allt ska bli bra!vill ha tillbaka mitt barn!

alla mina tankar om var jag ska ta vägen...om jag måste flytta...fått svar från banken...om lån till fast bostad på ett ca belopp. skönt o veta iaf att möjligheten finns o hur mkt jag kan ev få låna. vilka möjligheter som finns.

nu för tillfället känns det som sonen fattar...o då kan jag kanske bo kvar?? måste prata med syrran ordentligt snart.som sagt tanken var klar vad jag skulle bli tvungen till o sen vart det så mkt o så jobbigt så jag helt enkelt fick försöka förtränga...o skolan har jag definitivt förträngt...måste fixa den nu...16 daar kvar...

o julen närmar sig. o jag vet inte om jag bara ska gräva ner mig el vad jag ska göra...ingen rolig jul känns det som.precis slängt ut sonen... o var ska vi fira julen då?? på neutral plats el`? stoppa han i bilen o åka till småland?

vet att jag kan välja jul,,,själv, hos dotter, syskon...släkten, vännerna  m känns inte som jag vill ngt just nu!julen är ju en glädje tid. barnens högtid. familjens... o min familj är sönder! gråter. resa bort? gömma mig? allt känns tragiskt.jag kan ändåvälja..tänk de som inte har ngt val? helt ensamma? inte ens en trasig familj?

dottern har ju önskningar o gossen oxå. sonen vet jag ärligt inte vad jag ska göra åt el hur jag ska tänka...

funderar lite svagt på att inte ta fram julgardiner el saker el ngt...m tycker pm ljusen i fönstren o gardinerna... usch. varför??

o höll på o gråta imorse. tänkte skriva då m kunde inte för då hade jag brytit ihop borta... gossen har inte kunant sova o jag kan int ehjälpa...el d jag anser skulle vara bra fräser han åt.. o det gör ont i mig. o när jag inte ens fick hålla om han o försöka ge lugn o närhet så gör det faktiskt fysiskt ont i mig.att vara där nära o inte få göra som vanligt typ... att känna på ngt vis att han stänger mig ute för att han inte klarar av att sänka garden. försöka backa o visa respekten samtidigt som jag vill ta bort allt ont i hela världen för han! när han då fräser gör det ont. sen handlar d inte om mig jag fattar det. o jag fattar att jag måste stå kvar lugnt.m att inte få ge fullt ut . hade jag skrivit i morse hade jag faktiskt gråtit rejält . jag kommer gråta ihjäl mig till slut över mina alla barn...

vi skrev lite sms sen...lättare än prat ibland;) han har förmågan precis som mina egna barn att såra mig dödligt! jag vet att jag har han till " låns" m det spelar ingen roll. o jag hoppas att han till slut kan lita fullt ut på mig!jag kommer finnas kvar! risken finns dock att jag slutar som en gammal ungmö här....barnen går vidare m jag kan inte;);) allt jag kan o all min tid går först o främst till mina barn!! 

på gott o ont. m de finns inget viktigare i världen för mig. 

de enda som gör att jag kan vända ryggen till är knark tror jag... o inte ens det gör att jag kan vända ryggen helt...försöker begränsa sonen o vara hård m helt kan jag inte stänga han ute. jag svara ju när han ringer o smsar....