har nga riktigt bra vänner! där jag kan komma vilken tid som helst på dygnet o bara få vara. inga krav på prat el massa annat. att bara få sitta med fötterna på bordet o vara. känna frid.värme

jag sjunker ner i allt jobbigt vissa stunder. o nu har det varit lite neråt...små saker el ord gör att tårar kommer o man känner sig sårbar.värdelösheten är inte lika stor nu m sårbarheten...små skitsaker får mig att börja gråta.

känns fåningt! o detta med jul...jag kan inte släppa tanken o allt med sonen.. vill ju åtminstone få lite jul med han... trots allt.. kan jag våga fråga o ta hit han?? orkar jag fira jul iår? bojkott?åka till dottern? vad säger mamma o pappa? orkar jag möta alla iår? mitt barn ,det gör ont.hur kunde det bli så här? snälla låt det ta slut! är det skuldkänslor? när jag inte vet om jag klarar o möta andra i tex julsammanhang? jag vet inte...

ibland är vänner enklare o möta än släkten. o mina älskade vänner ni är ju oxå min familj.. jag har" 3 familjer" o ändå

känner jag mig helt ensam.så nu har jag torkat tårar o kan fortsätta skriva... depp o svarta hål är inte roliga!

imorgon är det lyxstund o bara njuta på em/kvällen med min älskade S! tack! o tack för kvällens bara vara stund. vila o återhämtning.sen mat hos bästa V o bara vara stund! så jäkla glad att jag har er! mina bästa vänner som finns o öppnar o bjuder in till era hem alltid. o tack för julinbjudan:) vet inte vad jag klarar...el beslutar m mitt hjärta värms av era enkla direktinbjudningar. o jag vet att jag alltid kan komma!o de gör mig glad. samtidigt ger d mig skuld för mitt barn... var år han vara o bara vara sig själv när han inte kan komma till mamma?? 

nu tog jag slut..bara blev tomt.