ibland funderar man på livet o dess utmaningar.

jag jobbar på att vara tydlig hemma  o inte bara på jobbet!

att inte ge nga förhandlingsutrymmen el tveksamheter.

jag tycker jag blir bättre men att vända på invanda beteenden tar ju tid...

så barnen är inte på samma våglängd som mamman!!

och att efter en period med bra och trevligheter med sonen så rök vi ihop ikväll....det är inte mitt fel intalar jag mig!

men visst att han ska förstå att mamma tuffat till sig o menar nej....när hon säger nej...d är svårt för han!men att sedan bete sig som han gjorde då är det liksom kört....jag ställer inte upp på det! o den gränsdragningen har han lärt sig en gång m sedan glöms det tydligen bort under "fredstid"!det lustiga är att allt som fanns under uppväxten liksom försvinner vid konflikterna nu..har ju aldrig haft nga större bekymmer med sonen innan han fyllde 18! o jag vet att det finns där under ytan! alla goda ,bra sidor. o hans ansvarskänsla. det är väl på sätt o vis både en tröst o jobbigt.att vänta på att han ska lägga av med de andra jävla beteendet! o gamla kamraters föräldrar som tyckte vi hade det bra o hur mkt han fixade som tonåring...jaja jag styrde förmodligen för mkt! får väl vara glad att dottern aldrig haft samma behov av revolt!

men jag tänker stå på mig o värdera mitt liv! jag gör o ger för mkt o kan han inte respektera mina gränser som är så kan jag inte göra så mkt mer.då får det väl vara krig då!!!skämt o sido...

känns som gossen iaf börjat lära sig när jag menar allvar...el att svaret som ges ligger fast!där här jag väl iof inte skämt bort lika mkt som med sonen....

ska hämta den gullungen i örebro ikväll. fast han var ju inte så "gullig" förut idag...

han har tydligen börjat prata om vxl boende m jag tror ja tycker det ska vänta till sommaren...han kan ju vara xa hos pappa som nu..han mår ju bäst av mamma o att det är som det ska....tror det kan bli tufft m den nyheten o skolan under våren annars. (m jag kan ju bara tycka). sedan är det skönt att d funkar bättre m pappa. han behöver sin pappa oxå!m de får diskutera i lugn o ro sedan om det.vad som är orsaken...att dra runt på stan kvällstid är väl kanske inte ngt avgörande argument....m att inte bara säga nej o neka utan att bli superbov är tufft. m o andra sidan är massa föräldra beslut tuffa. det ska gudarna veta.

jag är på ett plan tacksam att mina är stora nu! o att vi klarade av massa år innan brytningen kom. sedna var d ju pga av som brytningen blev av. m den hade väl förmodligen kommit ändå- eftesom det visade sig i svåra tider att vi inte kunde prata el vara överens om grundläggande bitar.o det tänker jag inte dra här nu! det är över ! o eftersom det mesta handlade om sonen så tjuter jag fortfarande över hur xet gjorde!!!han vill jag definitivt inte ha tillbaka! hade bara önskat att vi hade kunnat hantera allt bättre o att sonen sluppit allt ! men jag får försöka förlita mig på gud o att det finns ngn mening med allt. men jag kan fortfarande inte fatta ngt av det! el se ngn mening.

mer än att jag skulle bli själv o hitta m själv! o få mitt <3 barn. men det är ett högt pris så det kan inte vara orsaken att min son ska behöva gå igenom allt för den sakens skull!

usch nu slutade inte så kul!